måndag 14 november 2016

Kapitel Tretton. IHI. En avslappnad världsförbättrare som talar om jämlikhet

IHI, International Institute for health care Improvement, beskrev sig själva som "Half think tank, half consultant". Även de var ett non profit-organisation som var kunskapsbaserad, värderingsdriven men ändå verkade ta bra betalt. De hade en De ville både delta i debatten, hitta andra kloka partners som drevs av att arbeta för en mer jämlik hälsa, sprida evidensbaserat förbättringsarbete och arbeta med konkreta förbättringsprojekt. Heja, säger jag! De var, precis som alla andra vi träffade, drivna av viljan att minska värdeförlusterna och ineffektiviteten i hälso- och sjukvården. Återigen är det de däringa 20-30% Waste som ska bort, men med skillnaden att de nämnde en jämlik vård. Och återigen är det en organisation som har pretentioner att vilja förändra stort.
"You can't change the world one organization at a time." 
Även IHI kännetecknades av vad som bara kan kallas en manlig genikult. Det kan läggas till bland annat Intermountains Brent James och Michael E Porter med sin värdebaserade vård. Namnen på portalfigurerna droppades ofta. Väldigt ofta. IHI:s grundare Don Berwick verkade även han vara en intressant person. Han var med och grundade IHI 1991 som en organisation som ville arbeta för att förbättra kvaliteten i hälso- och sjukvården. Han var extra intressant eftersom han hade hamnat mitt i de sorgliga konflikterna mellan republikaner och demokrater. Inför slutet av Obamas sista mandatperiod ville Obama nominera Don Berwick till chef för den statliga myndigheten för att administrera de statliga sjukvårdsprogrammen Medicaid och Medicare. Men han var kontroversiell bland republikanerna. En av anledningarna var att han hade sagt att hälso- och sjukvården måste omdistribuera resurser från de rika till de fattiga. Han hade dessutom mage att prata positivt om NHS i England. Sånt bestraffas hårt av republikaner. Effekten av kontroversen var att DB bara fick sitta i 1,5 år, tillsatt på ett presidentdekret. Han hann, enligt en föreläsare, i alla fall röja runt lite grann.

Men nu tillbaka till IHI. De var intressanta jämfört med många andra konsultbyråer. Det gick att se tecken på att de var värderingsdrivna. De hade nämligen sina grundvärderingar och sina värdeord uppsatta på väggarna överallt. Grunden var de gamla goda God Vård-begreppen från det svenska tidiga 2000-talet. De hade sedvanligt högt spänd båge:

  1. förbättra patienternas vårdupplevelser (både Kvalitet och Nöjdhet)
  2. Förbättra befolkningens hälsa
  3. Minska kostnaden per capita för hälso- och sjukvården

Som ni förstår är de inte unika, deras skillnad var kanske att de hade en rejäl kurskatalog med kurser som handlade om förbättringsarbete. Från nybörjar- till Expertnivå. En av kurserna (som kostade 175000 att gå) riktade sig bland annat till anställda som kanske hade titeln Blackbelt i sitt arbete idag (och alltså var välutbildat svartbälte i Sex Sigma-arbete). Då är nivån på kursen hög.

Bra sak 1. Lite tejp på en vägg och bra skyltar
Det fanns mycket småsaker som antydde att det nog var en organisation där jag själv skulle trivas att arbeta. De hade ett upptejpat stort papper med bilder på de anställda som vuxna och barn. Ett minne från ett projekt de gjort för arbetstrivsel som gick ut på att gissa vilka som hörde ihop. Jag gillade att det stora A1-papperet bara var uppsatt med vanlig tejp. Informellt och härligt. De hade en väldigt ung uppsättning anställda, vilket inte är den normala fördelningen på ett internationellt verkande konsultföretag. Det satt "Black lives matter"-skyltar på mer än en fjärdedel av alla arbetsplatser i det öppna kontorslandskapet. Trumpväljarna höll säkert tyst med vad de röstade på om de ens fanns. Jag kände viss värdegemenskap. Även om jag anar att några av de unga arbetade frivilligt som praktikanter och utan lön. För att det är så det ofta är i det där stora landet i väst.

Bra sak 2. 90-dagars förbättringscykel
Jag gillade också deras enkla, men systematiska metod för att komma igång med förbättringsarbeten som ett första steg i en ständigt pågående process av förbättringsarbete. The 90-day learning cycle.

  1. Formulera en fråga
  2. Scanning. Litteraturöversikt, testintervjuer
  3. Bygg en modell om de underliggande principerna och teorierna
  4. Utveckla designen så att den går att testa
  5. Testa teorin i någon empirisk miljö

För en gammal forskare och handledare med en dragning åt otålighet så gillar jag det här. Kör igång, sätt en tidsgräns på 90 dagar men gör det systematiskt. En bra balans mellan att få saker gjorda och att göra dem gediget. Landar det bra är det bara att utveckla det empiriska.

Bra sak 3. De pratade om en mer jämlik hälsa
De hade sedan fem år tillbaka med jämlikhet i hälsa bland sina övergripande målsättningar. Det är inte raketvetenskap eftersom till exempel Michael Marmots rapport funnits i flera år och att USA:s hälso- och sjukvårdssystem . Men jag blev ärligt glad när de pratade om health equity som "difference or disparity in health outcomes that is systematic, avoidable and unjust". Unjust gör hela skillnaden, eftersom det visar att de har en kausal modell som går längre än systematisk otur. För en svensk socialist och feminist är det självklarheter, men det är ju trevligt att en internationell, värdedriven konsultorganisation bryr sig om något annat än bara ökat värde eller minskad kostnad.

Bra sak 4. En annan punkt jag gillade. Bra konceptuella namn
Två av projekt de hade drivit och drev var väl formulerade genom sin tydlighet.

  • The 100000 lives Campaign. Projektet handlade om att 98000 människor varje år avled av vårdrelaterade skador. Det är en mer catchy rubrik än en nollvision som ändå inte går att uppnå. 
  • 100 million lives. De vill få 100 miljoner människor att leva mer hälsosamma liv 2020. 

Det kan tyckas populistiskt, men med en juste rubrik slår man faktiskt delar av världen med häpnad. Jag önskar dem lycka till.

Bra sak 5. Glädje på arbetet
De hade ett projektområde om glädje på jobbet (Joy kan nog även översättas till trivsel med stort T). Då finns det såklart anledning att lyfta ett varningens finger. Föreläsningar om glädje på jobbet kan handla om att äppelkäckt uthärda kassa arbetsvillkor a la Kay Pollaks att välja glädjen istället för att rikta ilskan mot arbetsgivarens (eller finansiärens) oförmåga att ge bra förutsättningar att sköta jobbet. "För patienternas skull" eller liknande formuleringar. Mindfulness som metod för att trivas på jobbet kan användas för att hålla tillbaka en rimligt motiverad ilska över dåliga förutsättningar för att göra jobbet bra. Men jag är en misstänksam jäkel och fann faktiskt ingen anledning att lyfta fingret speciellt högt. De pekar på arbetsgivarnas ansvar:
Health care leaders need to understand what factors are diminishing joy in work, nurture their workforce, and address the issues that drive burnout and sap joy in work.The most joyful, productive, engaged staff feel both physically and psychologically safe, appreciate the meaning and purpose of their work, have some choice and control over their time, experience camaraderie with others at work, and perceive their work life to be fair and equitable.There are proven methods for creating a positive work environment that creates these conditions and ensures the commitment to deliver high-quality care to patients, even in stressful times.
Efter tio dagar i USA är det möjligt att både jag och andra hade sänkt vår kravnivå. Men jag fick en väldigt positiv bild av IHI och deras arbete.

Nästa kapitel är det näst sista. Då kommer det att handla om ett försök att göra revolution genom handel. Ett Boston tea party helt enkelt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar