tisdag 25 mars 2014

Almapriset till den andra Lindgren

Loranga, Masarin och Dartanjang, Texterna till Godda Godda, Hemligtböckerna, Sparvel, Lilla farbrorn, Vilda bebin, Max, Karlknut, Benny, Jobbarkaniner, Stora syster lille bror.

Jag vet inte hur många timmar jag lagt åt att läsa Barbro Lindgren för min nu tonåriga dotter. Och hur många fler jag kommer att lägga för min tvåochetthalvtåring. Barbro Lindgren är verkligen en fantastisk författare med ett poetiskt och vackert språk i alla sina böcker. Men jag slås kanske allra mest av hennes enorma variation, från det anarkistiska i Lorangaböckerna, via det finurligt empatiska i Sparvelböckerna till det nedreducerade och strukturerade i Maxböckerna eller de existentiella vardagssagorna om den oemotståndlige grisen Benny.

Jag är så glad åt att Barbro Lindgren får Almapriset. För mig är hon en verklig gigant bland barnboksförfattare.

Jag fick frågan vilken jag väljer om jag bara får välja en. Då svarar jag nog ändå Max. Så få ord och en så välkonstruerad saga som ger illustratören total möjlighet att berätta halva historien. Konceptuellt ett mästerverk. Och med Max kaka som den allra bästa.

Fast, jag ångrar mig nog. Anarkismen hos Loranga, Mazarin och Dartanjang, de omvända barn- och föräldrarollerna, tigrarna, och lekfullheten. Det går inte att välja.

Grattis Barbro!

Räknade ord och ord för första gången

Hen i en text
Idag uppmärksammande min kollega Elisabeth mig på att någon handläggare i regionen för första gången (som vi noterat) skrev hen i ett tjänsteutlåtande. Dessutom var det i ett remissvar, och det gör mig glad att det någonstans i regeringens rullor kommer att rassla in ett remissvar där ordet hen är med.

Hen i budgeten
Men vi politiska sekreterare skrev in ordet i budgeten för 2014, och politikerna accepterade det. Ett eller två år tidigare hade vi också skrivit in det, men då ströks det när någon upptäckte det. Världen förändras, tack för det.

Tillägg: Efter påpekande från en miljöpartist konstaterade jag att jag hade fel. I strategin för ett jämställd Västra Götaland 2014-2017 fanns flera hen med, inklusive en förklaring i deras ordlista om användbara begrepp.

Om det inte nämns finns det nog inte 1
Det bästa med att läsa i padda eller dator är att det är lättare att räkna ord. Det händer ganska ofta att jag läser budgetar, årsredovisningar och annat. Bara snabbt slänga in en sökning på några ord och få en snabb bild av hur långt de kommit med jämställdhetsintegrering eller genusmedvetenhet. Idag var det en årsredovisning som inte var riktigt så bra som en kunde önska.

Om det inte nämns finns det nog inte 2
Min favoritskröna om att räkna ord är när Sahlgrenska Universitetssjukhuset beslutade om ett dokument om Sahlgrenska 2025 eller något liknande. I dokumentet nämndes världsledande 14 gånger, men närsjukvård bara en gång. Det märks.

onsdag 19 mars 2014

Den attonde friande våldtäktsdomen

När dottern var friskkontrollerad och lämnad på förskolan transporterade jag mig mot tåget. Jag högg en Metro och läste det som blivit en följetong på senaste tiden.

Ännu en artikel om en våldtäktsdom.
Ännu en friande dom.
Ännu en orimligt friande dom.
Ännu en kvinna som inte gjort tillräckligt.
Som nu inte hade ropat på hjälp.
Som inte hade en berättelse som stämde med sina skador.
Som inte hade filmat eller spelat in våldtäkten.
Ännu en man
två män
som fällt en nedlåtande ironisk kommentar om kvinnan i domstolen, att hon varit en perfekt värdinna.
I samma artikel en uppräkning av tre andra friande domar.
Ruttet ruttet ruttet.
Arg arg arg.

Sedan, en lång dag av möten om budget 2015, intensiva och viktiga och delvis förvirrande.
Ilskan glömdes.

Men nu kväll och tanken återkommer.
Den gamla vanliga känslan.
Det gamla vanliga sveket mot Sveriges kvinnor.
De gamla vanliga domstolarna som ägnar så mycket kraft åt att hitta
mäns undanflykter
orimliga tvivel
mäns lögner
Advokater som jag undrar hur.
Hur kan du?
Advokater domstolar domare nämndemän
som fixerar sig vid kvinnor som inte kämpat tillräckligt hårt
inte ropat tillräckligt högt.

Fan fan fan.

tisdag 11 mars 2014

Vård för papperslösa på samma villkor

Om jag frågade alla politiker i Sveriges riksdag: Är alla människor lika mycket värda? Hur många skulle svara ja? Alla, såklart. Men så är det inte i praktiken. För det har Socialstyrelsen sagt. Och de har rätt. Och vi borde göra något, borde ändra, förbättra, försäkra, behandla alla människor som lika mycket värda.

Våren 2012 gjorde Miljöpartiet en uppgörelse med regeringen om utökad rätt till vård för papperslösa (jag skriver papperslösa, även om det går att problematisera vilket begrepp som är rätt). Tanken i uppgörelsen var god, att erbjuda papperslösa mer vård, att gå från akut vård till vård som inte kan anstå. Det är samma regelsystem som gäller för asylsökande. Barn till papperslösa skulle också få vård och tandvård som andra barn. En offentlig utredning hade föreslagit dessa förändringar, men moderaterna hade i flera år stoppat det av ekonomiska skäl, starkt kritiserat av vårdprofessionerna. Snålhet istället för människovärde. Uppgörelsen gjordes mellan Mp och alliansregeringen, och Regelsystemet började gälla 1 juli 2013.

Men,Vänsterpartiet och andra som kritiserade uppgörelsen hade rätt. Förrförra veckan kom Socialstyrelsen med en rapport i ämnet.
Rapportens huvudsakliga slutsatser vilar på ställningstaganden från berörda vårdprofessioner, en analys av begreppets innebörd utifrån den etiska plattformen som fastställts av riksdagen utifrån prioriteringsutredningen och den nationella modellen för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvården framtagen av Socialstyrelsen och Prioriteringscentrum vid Linköpings universitet. Vidare vilar rapporten på berörda frivilligorganisationers erfarenheter om vård till papperslösa och samråd med myndigheter m.fl. samt en genomgång av information på internet mm om 2013 års lag.
De sågar förslaget och säger klart och tydligt. Alla människor är lika mycket värda. Att sortera efter medborgarskap och ålder bryter mot grundsynen om alla människor lika värde.
Prioriteringscentrum har på Socialstyrelsens uppdrag genomfört en analys av begreppet vård som inte kan anstå utifrån den etiska plattformen för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen delar bedömningen att det finns en risk att begreppet vård som inte kan anstå inte är förenligt med den etiska plattformens människovärdesprincip då vården begränsas utifrån ålder och folkbokföring.
De pekar dessutom ut att regelsystemet sätter vårdpersonalen i en svår, nästan omöjlig situation.
Begreppet vård som inte kan anstå är inte förenligt med medicinsk yrkesetik, är inte medicinskt tillämpligt i sjukvården och riskerar att äventyra patientsäkerheten. Vad som är vård som inte kan anstå får avgöras i det enskilda fallet av den behandlande läkaren eller tandläkaren. I detta har Socialstyrelsen stöd av de samlade vårdprofessionerna.
Den nationella modellen för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvården är inte möjlig att använda på individnivå för att förtydliga begreppet vård som inte kan anstå.
Det gör att vi nu står med en rapport från vår expertmyndighet som säger att dagens regelsystem inte fungerar, och att vård till papperlösa erbjudas vård på samma villkor som andra. Min syn är självklar. Människor är lika mycket värda. Det är bara att göra som Socialstyrelsen säger. Vård ska erbjudas alla människor, oavsett bakgrund.

Men även om vi ändrar reglerna och erbjuder papperslösa vård på samma villkor, kommer två problem att återstå. Det första är att de inte kommer att våga söka sig till vården, oavsett regelsystem. Rädslan för att bli skvallrad på eller att polisen ska komma finns där hela tiden. Många kommer att inte få den vård de behöver, eller söka sig till Rosengrenska stiftelsen som gör ett hästjobb för att på frivillig basis erbjuda vård och tandvård till en extremt utsatt grupp. Men den svenska asylpolitiken är fel, eftersom flera av dessa människor borde få stanna.

Det andra återstående problemet är vård för fattiga EU-medborgare utan sjukförsäkring. Som Socialstyrelsen skriver:
Frågan om tillgång till hälso- och sjukvård och tandvård för EU-medborgare utan uppehållsrätt eller sjukförsäkring har inte behandlats inom ramen för detta uppdrag.
Jag har inga förhoppningar om att en snål alliansregering kommer att genomföra förändringar nu i vår. Inte i det debattklimat som råder nu i Sverige, med en rasism och en rasismifiering av det offentliga samtalet. Men jag hoppas att en rödgrön regering genomför ett fungerande system för vård på lika villkor för dessa grupper. Där känner jag optimism. Men med Socialdemokraternas track record i asylpolitiken har jag svårt att känna optimism i den frågan. Men jag hoppas.

lördag 8 mars 2014

Fyra prioriteringar så här på internationella kvinnodagen

Det är internationella kvinnodagen och jag önskar mig att de små myrstegen mot ökad jämställdhet ska ersättas av större steg. Oändligt mycket återstår. Om vi bara hinner tre feministiska förändringar på tre år vill jag se dessa fyra.

1) En ändrad och fungerande våldtäktslagstiftning som bygger på samtycke. Få saker gör mig mer förbannad än våldtäktsdomar som är helt galna. Jag är medveten om att advokaterna kommer att lära sina klienter att ljuga på ett nytt sätt (Hon sa ja!), och att domare med sunkiga värderingar om kvinnlig sexuell underordning riskerar att fortsätta feltolka till offrens nackdel. Men en lag om samtycke är den enda vägen framåt mot lagstiftning och rättsväsende som bygger på att män förväntas ta ansvar för sitt beteende och inte skuldbelägga kvinnorna. Samtycke är enda vägen vidare mot en förändrad syn på sex hos både unga och äldre killar. Det är verkligen patetiskt och väldigt sorgligt att läsa våldtäktsdomar och hur både jurister och nämndemän hela tiden letar efter skäl att befria männen från att vara ett någon som tar ansvar eller bryr sig om. Vi behöver för övrigt kräva genuskompetens för att få verka som jurist i svenska domstolar.

2) En delad och individuell föräldraförsäkring. Vissa reformer är mer geniala än andra eftersom de kan förändra så mycket med en enkel reform. Den ger chansen att bryta den övergång mot försämrad jämställdhet i paren som sker när unga par skaffar barn. Bara på några år kommer vi att ändra den ojämlikhet som finns i både föräldraledighet och vabbande. Jag svindlar lite av positiv yrslighet av alla positiva förändringar det kan skapa av hur män och kvinnor tänker och bemöts och agerar i arbetslivet och i hemmet.

3) Högre löner och fler händer. Jag önskar att massor av modiga och kloka politiker Sverige över får makten och tar tag i kvinnors arbetsmiljö och lönevillkor i offentlig sektor. Det gäller både de högutbildade som sjuksköterskor och lärare och LO-kollektivets alla assistenter, skötare och undersköterskor. Lönerna måste upp och den sneda fördelningen mellan kvinnodominerade yrkesgrupper och manliga måste jobbas bort krona för krona. Det kommer att kosta pengar att höja lönen och anställa fler, det kommer att sänka "produktiviteten" när vi faktiskt höjer priset för vården, barnomsorgen och skolan. Men vi måste, precis som vi måste ta tag i att anställa fler och att erbjuda all personal bättre fortbildning.

4) En skola och barnomsorg som bygger på ökad genuskompetens. Jag är så oändligt trött på lärare som inte kan hantera killar som bråkar och stör i klassrummet, trött på att killars kränkningar tolkas som att "Han tycker egentligen om dig". Jag vill att min lilla Myra ska få gå genom en skola som ger alla samma villkor. Därför blir jag glad att det finns en statlig utredning som innehåller mycket kloka tankar att använda. Den heter Män och jämställdhet och kom alldeles nyligen.

Mycket intressant (och kortare) finns att läsa i LO:s jämställdhetsbarometer, som var ett bra initiativ.

Sen hoppas jag på att slippa några jäkla grattis idag. Pepp: Okej, Fira, definitivt okej. Men mycket kamp, kvinnodagen är en dag för att kamp och att hylla den kamp som förts länge och som måste fortsätta föras. Därmed måste en kvinna vinna Mello ikväll. Där har jag ingen som helst prioritering utöver det önskemålet. Bara jag slipper joddlande.